att försöka förstå.
imorgon börjar skolan. utan MIG. vad händer?!?!?!!
nej just det, jag har växt upp, blivit stor och mogen (...?), tagit studenten och fått ett alldeles eget liv att bestämma över. mmmh. eftersom jag egentligen tycker om skolan så ska jag (naturligtvis, trots mina "höhöh, jag tänker iallafall inte börja plugga direkt") börja plugga historia om en vecka eller så. idag köpte jag studentlitteratur för 990 kronor. NIOHUNDRANITTIO SPÄNN! det är mycket pengar. jag börjar redan förstå uttrycket "fattig student", och det säger väl rätt så mycket... återigen - vad händer?!?!?!!?
insiktens stund är kommen. jag ska inte tillbaka till katedral imorgon. jag ska inte stöta på välbekanta ansikten och träffa gamla lärare och hata skolmaten och sitta i aulan som en taggad trea eller rutinerad tvåa eller pissrädd etta. katedral väntar inte på mig. jag kan inte längre logga in på kärnhuset. när man inser allt detta blir man skraj. "VAR SKA JAG NU TA VÄGEN RÅ???", "varför lämnade du mig katedral????". men sen inser man att det inte var katedral som lämnade mig, utan jag som lämnade katedral. och sen inser man att pissrädslan man hade första dagen i ettan gick över till en rutinkänsla i tvåan som gick över till ett enormt tagg i trean. och att komma tillbaka till katedral nu, efter att ha upplevt den tredje årskursen och studentveckan, skulle vara en besvikelse. för tagget och förväntan man hade i trean har även den utvecklats, och nu gått över till en besynnerlig, ny känsla av frihet. en ovan, skrämmande men också härlig känsla och framför allt, en känsla som inte hör till en gymnasieelev. tagget i trean var trots allt inte bara en förväntan inför alla studentfester och studentveckan, utan också en förväntan för det som skulle komma efteråt.
jag lämnade katedral för jag var redo för livet utanför Sveriges bästa gymnasieskola. man kan inte gå som gymnasieelev hela livet.
(...men imorgon när jag vaknar och inser att mina småbröder gått upp okristet tidigt, käkat frulle och åkt iväg till sina respektive skolor medan jag legat kvar i sängen och sovit kommer förmodligen känslan tillbaks - vad händer?!?)
nej just det, jag har växt upp, blivit stor och mogen (...?), tagit studenten och fått ett alldeles eget liv att bestämma över. mmmh. eftersom jag egentligen tycker om skolan så ska jag (naturligtvis, trots mina "höhöh, jag tänker iallafall inte börja plugga direkt") börja plugga historia om en vecka eller så. idag köpte jag studentlitteratur för 990 kronor. NIOHUNDRANITTIO SPÄNN! det är mycket pengar. jag börjar redan förstå uttrycket "fattig student", och det säger väl rätt så mycket... återigen - vad händer?!?!?!!?
insiktens stund är kommen. jag ska inte tillbaka till katedral imorgon. jag ska inte stöta på välbekanta ansikten och träffa gamla lärare och hata skolmaten och sitta i aulan som en taggad trea eller rutinerad tvåa eller pissrädd etta. katedral väntar inte på mig. jag kan inte längre logga in på kärnhuset. när man inser allt detta blir man skraj. "VAR SKA JAG NU TA VÄGEN RÅ???", "varför lämnade du mig katedral????". men sen inser man att det inte var katedral som lämnade mig, utan jag som lämnade katedral. och sen inser man att pissrädslan man hade första dagen i ettan gick över till en rutinkänsla i tvåan som gick över till ett enormt tagg i trean. och att komma tillbaka till katedral nu, efter att ha upplevt den tredje årskursen och studentveckan, skulle vara en besvikelse. för tagget och förväntan man hade i trean har även den utvecklats, och nu gått över till en besynnerlig, ny känsla av frihet. en ovan, skrämmande men också härlig känsla och framför allt, en känsla som inte hör till en gymnasieelev. tagget i trean var trots allt inte bara en förväntan inför alla studentfester och studentveckan, utan också en förväntan för det som skulle komma efteråt.
jag lämnade katedral för jag var redo för livet utanför Sveriges bästa gymnasieskola. man kan inte gå som gymnasieelev hela livet.
(...men imorgon när jag vaknar och inser att mina småbröder gått upp okristet tidigt, käkat frulle och åkt iväg till sina respektive skolor medan jag legat kvar i sängen och sovit kommer förmodligen känslan tillbaks - vad händer?!?)
Kommentarer
Trackback
